Jag heter Kitti och bor med min man och  våra katter på landet 1 mil utanför Uppsala.

Det hela började sommaren/hösten 2008.

Vi hade vi varit utan hund i nästan 3 år och började så smått fundera på att skaffa en liten valp. Jag hade bytt jobb och kunde ha med mig hunden på dagarna vilket var en förutsättning för valpköp (Tack, Petra och Viveka!). Hemma satt vi många timmar och funderade och tittade runt på Internet och jämförde olika raser. Till sist enades vi om att ska det bli en valp så ska det vara en spets, inget annat. Vår förra hund, Bella, var en Finsk Spets som blev nästan 14 år gammal. Bellas föregångare var även han en Finnspets, så vi har lång erfarenhet av detta speciella släkte. Det är något med spetsmentaliteten som vi gillar och som passar oss. Varför göra det lätt för sig och skaffa en timid svansfiftare när man kan få en egensinnig, tjurskallig spets? :)

Akita är en ras som vi sedan länge har beundrat. Vi läste på och forskade om rasen och bestämde oss, det blir en Japansk Akita. Vi åkte också och tittade på akitorna på utställning. Då kunde vi konstatera att vi hade valt rätt ras!

Att hitta en akitavalp är inte lätt, det finns inte så många uppfödare av rasen i Sverige. Jag började titta efter uppfödare i Finland via Internet. Där hittade jag en bild på en av de absolut vackraste akitor jag sett! Det var tiken Tuli på Vuorenvarman kennel strax utanför Tammerfors. Tuli betyder Eld (pga hennes vackra röda färg) och det är därför jag har valt detta tema på min hemsida. När det sedan visade sig att det planerades valpar till Tuli våren 2009 fick jag bråttom att kontakta uppfödaren Noora Vahvelainen. Jag fick ett mycket trevligt och välkomnande mottagande, tack Noora! Jag var ute i god tid och fick teckna mig på intresselistan. Under hösten och julen fick jag regelbunda rapporter från Noora angående Tulis löpning och parning. Sista veckan i januari fick jag glädjande besked, Tuli hade varit på ultraljud och det fanns  fyra små valpar i magen.  Och ett av de små knyten skulle vi ha!